Fettkriget går vidare

Idag debatterades åter igen om mättade fetter är bra eller dåliga. LCHF (low carb high fat) förespråkaren och läkaren Annika Dahlqvist mötte professor Annika Rosengren i Gomorron Sverige. Jag har testat LCHF i ett halvår och haft en bra viktnedgång som jag tidigare bloggat om. I sanningens namn så har jag även lyckats gå ned i vikt (faktiskt ännu snabbare) med mer traditionella bantingsmetoder tidigare, d.v.s. minskad mängd mat, minskat fettintag och mer motion. Som alltid måste man bibehålla sina vanor för att inte gå upp igen.

Jag har känt mig positiv till LCHF men efter denna TV-debatt så ska jag allvarligt överväga om jag är på rätt väg. Annika Dahlqvist var alldeles för arg och använde orden etablissemang och skosmörja alldeles för många gånger. Hon borde lära av Annika Rosengren och visa lite ödmjukhet inför den svåra fråga som kost/hälsa-sambandet är. Denna debatt var ett stort steg bakåt för LCHF förespråkarna och fick LCHF att framstå som något oseriöst. Bara att använda ordet LCHF ger faktiskt ett oseriöst och sekteristiskt intryck. Det finns andra dieter som liknar LCHF och som också kan nämnas. Att en läkare kan vara så tvärsäker i en så här komplex och svårutvärderad fråga är skrämmande och borde utgöra en varningssignal för alla tänkande människor. LCHF måste skicka fram en mer nyanserad och ödmjuk frontfigur som kan tala vetenskapens språk och inte agitera på det antiintellektuella sätt som Annika Dahlqvist gjorde. LCHF-förespråkarna (liksom Atkins, GI m.fl.) har gjort mycket för att få igång debatten i den viktiga kostfrågan men sådana här insatser förstärker bara det "etablissemang" som Annika Dahlqvists så föraktfullt talade om. Det här var hemskt tråkigt att se!

Banta med hallonbåtar

Idag rapporteras om en studie som påstås visa att resultatet av bantning bara beror på energi in (kalorier i maten) och energi ut (fysisk aktivitet). Fördelningen kolhydrater, protein och fett spelar ingen roll. Viktminskningen var i genomsnitt 3-4 kg på två år (6 kg efter 6 månader). Min slutsats är att bantarna inte lyckades särskilt bra (genomsnitts BMI var fortfarande 32 efter 2 år) och i en kommentar kan man läsa att försökspersonerna inte heller lyckades hålla sig till den föreskrivna fördelning av kolhydrater, protein och fett. Professor Stefan Rössner tycker att denna studie bekräftar hans tes, men jag påstår snarare att den inte säger så mycket. Det finns ju en del andra studier från senare tid som visar att det visst spelar roll vad man äter. Allt fler studier pekar på att den fettsnåla kosten inte är så bra som man tidigare trodde och att LCHF, Atkins eller GI är bra alternativ.

Själv har jag genomfört en studie där försökspersonerna har gått ner 14 kg på sex månader genom LCHF dieten. Inget fokus har lagts på kaloriintag eller motion (motion har inte varit tillåtet) och ett måttligt alkoholintag har rekommenderats. Försökspersonerna har tidigare i livet genomfört motsvarande viktnedgång med traditionell fettsnål och kalorisnål diet kombinerat med mycket motion. Deras kommentar är att LCHF är ett mycket effektivare och mer tillfredsställande sätt att banta. Dessutom finns det i LCHF ett fokus på naturliga råvaror utan tillsatser vilket är ett ytterligare plus. Dock blir det nog svårt att publicera min studie i någon erkänd tidsskrift eftersom antalet försökspersoner (en) inte ger statistisk signifikans. Mer om LCHF finns att läsa här. Jag säger inte att mina erfarenheter är allmängiltiga utan jag tror att var och en måste pröva vad som passar just dem. Självklart ska man också motionera och som nästa steg i min studie ska motion tillföras. Det är dock skandal att livsmedelsverket så ensidigt rekommenderar en fettsnål kosthållning med högt innehåll av kolhydrater när kunskapsläget är så bristfälligt.