söndag 26 februari 2012

The Wall Street Shuffle ...

... eller hur man blandar bort korten i klimatdebatten finns många exempel på , t.ex. i denna artikel: Concerned Scientists Reply on Global Warming. Författarna menar att IPCCs prediktioner av framtida temperaturer är felaktigt höga och att klimathotet därmed är kraftigt överdrivet. Man går så långt som att antyda att teorin om antropogen global uppvärmning nu borde anses falsifierad, åtminstone i behov av en kraftig revidering. För att visa detta har man skapat bilden som ni ser till vänster. Bilden visar den årsvisa globala medeltemperaturen sedan 1989 enligt HadCRUT3 och de räta linjerna är IPCCs prediktioner över den troliga temperaturökningen enligt 1990, 1995, 2001 och 2007 års rapporter. Vid en första anblick ser det väl rätt rimligt ut, temperturprediktionerna behöver justeras ner ser det ut som, kanske författarna har en poäng? Fast om man tänker efter, klimat är inte samma sak som väder, inte ens samma sak som årsmedelvärden, ja inte ens samma sak utvecklingen under en tio-årsperiod, nog måste man väl vänta i 20 - 30 år innan man kan falsifera en väl underbyggd teori. Vi pratar ju ändå om ett ohyggligt komplext system där kvantitativa osäkerheterna är omfattande, vilket också redovisas tydligt av IPCC och klimatforskare i allmänhet. Om man tittar lite till på figuren ser man också att man har valt att låta de flesta räta linjerna (IPCCs prediktioner) starta på en topp i temperaturen. Vore det inte rimligt att starta på medellinjen (trenden) för den uppmätta temperaturen? En annan konstighet är att linjen som startar 1990 inte beskriver det troliga scenariot utan max scenariot för perioden 1990 - 2012. Vidare har man valt den temperaturserie som visar minst uppvärmning under det sista decenniet, inget fel i det men det är övertydligt att man valt data och presentation av dessa för att visa upp en felaktig bild av verkligheten (och sen råkade man ta en maxprediktion istället för en medelprediktion också, nåväl det kan väl hända den bäste).

Nedan har jag gjort tre figurer som visar tre temperaturserier och motsvarande IPCC prediktion. Temperaturerna är glidande årsmedelvärden. Jag har valt samma lutningar på 1995-, 2001-, och 2007-linjerna som artikelförfattarna, men för 1990 visar jag medel- och min-prediktionerna enligt IPCC. Sen har jag också låtit de räta linjerna starta vid medellinjen för respektive serie.




UAH: 1990/medel för hög och 1990/min för låg, 1995 för låg, 2001/2007 ganska rätt. För att dra dessa slutsatser får man tänka sig medellinjen till den verkliga temperaturen, som går genom prediktionslinjernas startpunkter!




GISS: 1990/medel för hög och 1990/min för låg, 1995 för låg, 2001/2007 något höga.




HadCRUT3: 1990/medel för hög och 1990/min ganska rätt, 1995 ganska rätt, 2001/2007 för höga.

Summa summarum så stämmer IPCCs prediktioner så bra som man kan begära. De vetenskapsmän som skrivit artikeln i Wall Street Journal sysslar inte med vetenskap när det gäller klimat, snarare anti-vetenskap eller politisk propaganda.

tisdag 14 februari 2012

Climate Modeling For Dummies 2

Jag har tidigare skrivit om empirisk klimatmodellering med s.k. black-box modeller, alltså skattning av en matematisk modell från mätdata. Dessa skiljer sig från white-box modeller: fysikaliska modeller med kända parametrar, eller gray-box modeller: fysikaliska eller semi-fysikaliska modeller där vissa okända parametrar skattas från mätdata. Mer om system-identifiering finns att läsa t.ex. här.

Eftersom detta med klimat och modellering är både intressant, viktigt och skoj (!) så har jag fortsatt att roa mig med lite enkel klimatmodellering. Som insignal denna gång har jag tagit en uppskattning av kända s.k. klimat forcings från NASA. Forcings är de olika fenomen som påverkar strålningsbalansen i atmosfären och mäts i effekt per ytenhet (W/m^2). Exempel på forcings är förändringar i solintensitet, växthusgaser och aerosoler (partiklar som bildas vid t.ex. vulkanutbrott och vid eldning). Dessa data finns tillgängliga från 1880 och visas i figuren nedan. Observera att det är förändringar från 1880 som visas och att forcings både kan kyla och värma.



Vissa data är ganska säkra, via direkta mätningar och indirekta mätningar (proxies). Till dessa hör t.ex. solintensitet och växthusgaser. Andra är mer osäkra eller väldigt osäkra, t.ex. aerosoler. Hur som helst är dessa data ett försök till en helhetsbild. Nästa figur visar summan av alla dessa forcings. Som synes balanseras växthusgasernas effekt av aerosoler, och de negativa spikar vi ser är stora vulkanutbrott.

Insignalen till modellen är denna totala forcing. Utsignalen är jordens medeltemperatur enligt HadCRUT3. Vi kan naturligtvis inte förvänta oss exakt överensstämmelse mellan modell-temperatur och uppmätt temperatur eftersom vi har osäkerheter i både temperaturmätningar och forcings. Vidare har vi alla störningar som vi inte insett att vi har än (okända forcings etc), systemets inre omodellerade dynamik (t.ex. El Nino/La Nina fenomenen) samt det faktum att vi gör en linjär modell av en, som alltid, olinjär verklighet. Modell kommer dessutom att vara av låg ordning.

Varför låg ordning? Jo, därför att vi har en ganska begränsad mängd mätdata och det är viktigt att man inte använder alla indata för identifieringen, man måste spara indata för att validera sin modell. Risken är annars att hittar en alltför komplex modell som visserligen beskriver de data man har, men som stämmer dåligt för andra dataserier. Om man validerar sin modell på detta sätt kan man anta att den har ett värde för t.ex. prediktering. I identifieringen ingår både bestämning av modellens struktur och ordning samt modellens parametervärden. Alla dessa väljes så att skillnaden mellan verkliga utdata och modellens utdata minimeras, givet samma indata. Om modellen inte klarar valideringen måste man kanske minska modellens komplexitet eller tänka om. Modellens bör vara så enkel som möjligt, men inte enklare än att den är användbar för det syfte man har.

Den enklaste modellen vore en statisk modell, alltså bara hitta rätt förstärkning, men betraktar man indata (forcings) och utdata (temperatur) inser man direkt att det finns tidskonstanter (och störningar eller fenomen som inte beskrivs av insignalen). Nästa figur visar resultatet med den enklast realistiska modellen, en tidskonstant och en förstärkning. För identifieringen (som är en minimering av det kvadratiska medelfelet) används åren 1890 till 1960, och för valideringen 1961 till 2009 (till höger om strecket). Data från 1880 till 1890 används inte för identifiering utan istället för att initiera modellen och minska effekten av osäkra begynnelsevillkor. Som synes är modellen ganska bra även om den underskattar senare decenniernas temperaturökning något. Som alltid är det svårt att förklara vad som hände runt 1940, var det kriget?

En enda tidskonstant anses inte vara en realistisk modell av vårt klimatsystem, se t.ex. denna artikel. Atmosfär och ytvatten värms t.ex. mycket snabbare än djupvatten och vissa s.k. feedbacks som påverkar effekten av forcingen har också andra tidskonstanter. Smältande poler och glaciärer, frigörelse av koldioxid från havet och metan från tundran, samt ökad halt av vattenånga vid höjd temperatur är exempel på feedbacks. Modellparametrarna är intressanta i sig. Tidskonstanten är 16 år och är väl något medelvärde på de tidskonstanter som är möjliga att se från mätdata. Förstärkningen 0.56 K/(W/m^2) kallas också klimatkänslighet och anger alltså hur många Kelvin (eller grader Celsius) som jämnvikts-temperaturen ändras för en ändring av forcingen med 1 W/m^2.


Nästa figur visar samma identifiering med två tidskonstanter. Resultatet är ungefär detsamma vad gäller klimatkänslighet (lite högre) och modellfel (lite mindre). Tidkonstanter blir ~0 och 17 år i detta fall. Man ser att responsen vid vulkanutbrotten blir lite större.



Om man tar alla mätdata för att identifiera modellen får man förstås ännu bättre passning för senare år. Nu har vi inga valideringsdata så vi är ute på lite hal is, men baserat på tidigare test så kan vi ändå konstatera att modellen inte är för komplex så den klimatkänslighet som detta ger är ändå rätt intressant, 0.72 K/(W/m^2). Ju fler år man tar med efter 1960, ju högre klimatkänslighet får man. Detta kan kanske tolkas som en effekt av (olinjära) feedbacks i arbete, eller längre tidskonstanter som inte ingår i modellen?



Slutligen tar vi då fram en modell med med enbart klimatkonspirationsteoretikernas favoritförklaring som input, alltså vi sätter forcingen till ändringen i solintensitet. Den klarar som synes inte valideringen och klimatkänsligheten måste vara extremt hög för att solen ska kunna förklara 1900-talets temperturökning. Tar man alla data till 2009 så kan man med solen som input få en hyfsad modell med klimatkänslighet t.ex. 12 K/(W/m^2) och tidskonstant på 200 år. Tidskonstanten är ju väldigt avgörande för vilken klimatkänslighet man får. Den modellen har ingen större trovärdighet!



Nu finns det ju teorier om att solintensiteten påverkar hur mycket kosmisk strålning som når atmosfären, och att mer solintensitet ger mindre kosmisk strålning som i sin tur påverkar molnbildningen så att bildandet av låga kylande moln minskar och att temperaturen därmed ökar. Låter det långsökt? Ja det gör det, men om det stämmer så skulle solen har en större inverkan än bara genom den direkta forcingen. Molnen blir väl då en sol-feedback beroende på hur man ser det. Nåväl, denna teori faller också på ovanstående valideringstest men visst är det en intressant teori även om det är att gå över ån efter vatten för att förklara den uppvärmning vi ser. Keep it simple stupid! Om kosmiska strålar och klimatkänslighet kan man läsa t.ex. här. Kom ihåg att författaren tillhör de som tror på solen och kosmisk strålning som huvudförklaring till temperaturökningen. Läs också här för att få lite balans i tillvaron.

Hur som helst, enligt mina enkla modeller är ett rimligt värde på klimatkänsligheten 0.6 - 0.7 K/(W/m^2) vilket översatt till känslighet för en fördubblad koldioxidhalt från förindustriell tid (som antas ge 3.7 W/m^2 i ökad forcing) blir 2.2 - 2.6 grader. Dessutom visar modellerna att vi har drygt 0.4 grader "i röret", alltså innan vi når temperaturjämnvikt, även om forcingen skulle sluta öka i morgon. Sen finns det ju troligen längre tidskonstanter också, så den verkliga temperaturkänsligheten torde vara högre. Normalt skattas den troliga temperaturkänsligheten till mellan 2 och 4.5 grader, och det verkar ju rimligt. Denna skattning kan göras både empiriskt som här (och även på data från forntiden) eller med fysikaliska klimatmodeller.

På klimatkonspirationsteoretikarnas hemsidor skriver man saker som "koldioxidhypotesen är falsifierad", "det är kommunisterna och miljöfascisterna som försöker ta över världen", "det är bra att det blir varmare", "det blir inte varmare", "det blir istid", "det finns ingen växthuseffekt", "det är planeterna", "uppvärmningen har avstannat" och liknande. Allt fungerar och applåderas bara det stödjer klimatförnekar-, hata vindkraft-, hata IPCC-sekten. Det är sanna mina ord inte inte de skarpaste knivarna i lådan som härjar på dessa sidor!

torsdag 9 februari 2012

Ännu trendigare

I min senaste blogpost skrev jag lite om temperaturtrender, och om hur klimatskeptiker försöker göra gällande att uppvärmningen har avstannat och att vi nu ser trender som pekar på ett trendbrott i riktning mot kallare tider. Detta är naturligtvis bara bluff och båg. Här kommer en färgglad plott som visar temperaturförändringen i form av alla 10- till 40-års trender från 1920 till idag. Observera att färgen visar trenden i enheten temperaturförändring per decennium, oavsett vilken tid trenden beräknats på. Den globala temperaturserien som jag använt är GISS. Tyvärr blir bilden lite suddig om jag förstorar den men om man klickar på den syns den bra.



Tittar man på t.ex. 10-års trenden (följ horisontell linje på 10) ser man att vi nu ligger runt noll (grader/decennium) och att detta är vanligt förekommande, t.ex. under mitten av 80- och 90-talen. Går man mot längre trender (uppåt i figuren), så att man kan börja prata klimat, är det helt uppenbart att vi går mot varmare tider och att trenden tyvärr verkar öka. Nu lämnar jag trendandet ett tag, börjar bli tjatigt.

lördag 4 februari 2012

Trendigt värre!

Hur vanligt är platta och negativa globala temperaturtrender frågar man sig idag på klimatbluffen. Figurerna nedan visar 10, 15 och 20 år trenden för tre av de temperaturserier som också diskuterades i föregående blogpost. Svaret på frågan är att platta och negativa 10-års temperaturtrender är ganska vanliga, även under de senaste decenniernas uppvärmning. För längre trender blir det mer ovanligt och för 20-årstrenden vi inte haft någon riktigt svag trend sen perioden 1960 - 1980. Således finns det inga tecken på att den globala uppvärmningen har upphört.

Vad kommer klimatbluffarna fram till? Jo att för närvarande är inne i en svag/negativ trend som inte förekommit på 30 - 35 år vilket förstås tas som intäkt för att teorin om global uppvärmining p.g.a. mänskliga aktiviteter är en bluff eller åtminstone kraftigt överdriven. Lägg märke till att man väljer att illustrera detta med temperaturserien HadCRUT3 vilken har en svagare trend än t.ex. GISS just nu. Hade man valt GISS som exempel så hade man fått konstatera att den hade en ännu svagare trend -87, -97, -95. Det gäller att selektera data så att det passar ens politiska agenda vilket klimatbluffarna är bra på. Dessutom kan man fortfarande inte skilja mellan klimat och väder.

Lite från tidningsvärlden: Bra respons på klimatbluffarnas artikel tidigare i veckan.

torsdag 2 februari 2012

Värmen söker

I klimatdebatten påstås det allt oftare att den globala uppvärmningen avstannat, från senaste veckan hittar man bl.a. påståenden som "faktum är att jorden har inte blivit märkbart varmare under de senaste tio-femton åren" och "perhaps the most inconvenient fact is the lack of global warming for well over 10 years now". Båda artiklarna är skrivna av forskare inom olika områden men innehåller inga vetenskapligt tunga argument men desto mera konspirationsteorier och allmäna tokigheter. De svenska artikeln påstår bl.a. att eftersom klimatkänsligheten fortfarande är osäker (2 till 4.5 grader för en fördubbling av koldioxidhalten) så tyder det på att koldioxiden inte är huvudorsaken till den globala uppvärmningen. Hur fick de ihop det? Den andra artikeln påstår att mer koldioxid är bra för växtligheten. Detta återkommer också i den svenska debatten med påståenden som "koldioxid - livets gas". Det är lika dumt som att säga att flytväst är onödigt eftersom vatten är livsnödvändigt!

Nåväl, hur är det med uppvärmningen? Figuren nedan visar fyra olika temperatur-serier: HadCRUT3, GISS, UAH och BEST. Som synes finns det ingenting som tyder på att temperatur-ökningen har avstannat. Endast en av kurvorna (HadCRUT3) visar en avstannande uppvärmning under 2000-talet men det finns fler perioder t.ex. 1987 - 1997 som har motsvarande svaga eller negativa uppvärmning. Det är fullständigt normalt att temperaturen varierar på detta sätt, och det förändrar inte den underliggande trenden. Klimat är ju väder under en längre tid, t.ex. 30 år. Observera att BEST är en serie över global landtemperatur och ökar snabbare än de andra serierna. BEST ger väl också en indikation av att vi har mer att vänta, havets termiska tröghet dämpar temperatur-höjningen men vi har kanske 0.5 - 1 grads temperaturhöjning "i röret"?



Följande två figurer visar ett glidande medelvärde på 10 resp. 30 år. Någon som fortfarande ser indikationer på att den globala uppvärmningen (som alltså handlar om klimat och inte om väder) har avstannat? Nej, tänkte väl det!



Stickan's Blogg

Välkommen till Stickan's Blogg. Här kommer jag att skriva om det som intresserar mig för tillfället. I början var det mycket snus och politik men på senaste tiden har det mest varit klimat.